Under 980-talet kände vikingarna ett behov att expandera från sina norska, danska och svenska hemtrakter.
De påbörjade en process som både innehöll handel och plundring.

De tog sig fram genom Östeuropa till Ryssland och Turkiet genom floder.
De tog sig till Island och Nordamerika, vikings-fynd gjorda i Kanadensiska östkusten skulle peka på detta tillsammans med gamla viking-berättelser och sagor.

Enligt vikings-sagor siktade Gunnbjörn Ulfsson Grönland för första gången av 900-talet efter att han antagligen hamnat ur kurs på sin väg från Norge till Island.
Fler upptäcktsresande dök upp senare under seklet som kan ha skymtat eller till och med besökt Grönland.

Erik Röde hittade den Grönländska kusten runt år 982 efter en tids bannlysning från sitt hem i Island.
Bannlysningen va straffet för ett begått mord och Erik använde tiden till utforskning och äventyr.
Erik tog Grönlands sydöstra kust i beslag och återvände till Island för att övertala delar av befolkningen att komma och bosätta sig i hans nya land.
Han hade gett det nya landet namnet "Grönland" för att det skulle låta mer lockande att flytta dit.

År 985 lämnade Erik Island med 25 fartyg med nya invånare till Grönland.
Men på grund av dåliga väderförhållande kom bara 14 av fartygen fram till Grönland.

Grönland runt 900-talet va inte desamma som de snöiga och ödelika landet det är idag.
Det medeltida klimatet va väldigt varmt och behagligt under denna tid.
När de nya invånarna seglade upp i fjordarna längst den sydvästra kusten kunde de se gräs och buskar växa på sluttningarna.
Där fanns även stora dungar av björk som va så höga som 6 meter.
Detta va verkligen ett grönt land, ett skådat paradis för de nya invånarna.

Vikingarna satte upp 3 bosättningar, den östra med ungefär 500 gårdar, den västra med ungefär 100 gårdar och den mellersta med ungefär 20 gårdar.
De födde upp boskap i form av kor, får och getter och exporterade mycket kött och produkter från säl och valross till Europa.
De nya invånarna kunde dock inte göra sig självständiga utan va beroende av importer från Europa så som järn för tillverkning av verktyg med mera, och trä för båtbyggande.
Båtarna byggdes i ek, ask och furu, beroende på tillgångarna, vilket va ytterst få eller inte existerade på Grönland.

Runt år 1126 introducerades kristendomen från Norge och trängde undan den traditionella tron på nordiska gudar.

Livet för invånarna blev allt tuffare med åren, vad som började som ett paradis skulle snart sluta i en katastrof.
Gräset va av dålig kvalitet, jordlagret va för tunt för att ge tillfredsställande skördar.
Samtidigt förstörde invånarna situationen själva från stunden de kom till Grönland genom att hugga ner praktiskt taget all skog för husbygge och ved.
Boskapen va för många och för aggressiva mot gräslandskapet som började erodera.
Runt år 1300 blev allt värre när klimatet gjorde en vändning och började bli kallare än det varit på länge.
Grönland hade stränga vintrar med stark kyla, men nu plötsligt blev det mycket värre.
I och med klimatändringarna blev somrarna också kortare med en vinter som bredde ut sig.
Invånarna gav upp försöket av att odla då det inte gick längre, någon få månad med några få plusgrader räcker inte till att odla något matnyttigt.

Invånarna la om sin kost och fokuserade mest på att föda upp boskap.
I takt med att åren gick och kylan blev värre förlitade sig invånarna mer på jakt och upphörde nästan helt med uppfödning av boskap.
Kött och havsprodukter som va runt 20% av deras diet förut, va nu 80% av deras diet.
Dieten va så dålig att dom fick förlita sig importer av livsmedel från avlägsna platser för att komplettera den.

I takt med att livet blev hårdare, började invånarna överge Grönland och flyttade tillbaka till Island, Norge, Danmark, Sverige och troligtvis även Nordamerika där Eriks son Leif Eriksson varit omkring 1000-talet på upptäcktsfärd och troligen haft bosättningar efter arkeologiska fynd av vikingar gjorts på vissa platser längst kusten i Nordamerika.

År 1345 var situationen så hård att Påven erbjöd Grönländska katoliker befrielse från att betala skatt, vilket tyder på att invånarna va otroligt fattiga.
Under 1350-talet övergavs den västra bosättningen, och slutligen under 1400 talet övergavs även den östra bosättningen.

Erik Rödes koloni förstördes av två huvudsakliga själ

• De nya invånarna va blinda för vad dom gjorde, skövlingen av all skog och överbete på grästerrängen.
• Klimatet som plötsligt ändrades och blev mycket kallare utan förvarning.